Psykologen svarar - Hur kommer jag över en gammal kärlek?

Veckans läsarfråga (som också finns att hitta i Bonnier News tidningar) handlar om att ha en gammal kärlek som hänger sig kvar i tankarna och hur vi kan hantera det.

För många år sedan hade jag en nära vän som betydde otroligt mycket för mig men där vi fick avsluta vänskapen då vännen blev kär i mig, och jag själv också började utveckla sådana känslor, samtidigt som båda redan var i relationer. Jag är väldigt glad och tacksam över min partner och vår familj men ändå tänker jag på vännen nästan varje dag. Jag förstår inte varför! Hur går jag vidare? 

Tack för din fråga! Eftersom att ni inte valde varandra och fick välja bort vänskapen finns det ju avvisning och förlust här, saker som gör ont för oss människor och som därmed är svåra att komma över. För hjärnan är överlag dålig på att släppa saker men den är extra envis i att krampaktigt hålla tag i det som har varit smärtsamt. Istället blir det ett virrvarr av sorg, saknad, tänk om-tankar och splittring, reaktioner som skapar ett skav inombords. Och det är jobbigt när det skaver, även fast vi har annat som är fint och värdefullt för oss. 

Mitt råd är att öva på att notera när de här tankarna dyker upp och att då försöka vara i känslan som tankarna ger snarare än att trassla in dig i ältande. Träna på att bemöta dina reaktioner med tröst och värme, där du visar förståelse för att det här är jobbigt för dig. Tänk på det som ett fysiskt sår, som behöver plåstras om och som inte rationellt kan pratas bort genom att säga att du har det ju bra nu så det borde inte blöda. 

Jag tänker att ”gå vidare” inte är att släppa taget, trycka undan eller att bli av med något utan att det snarare handlar om att skapa framåtrörelse tillsammans med skavet. För du är en mänsklig människa och då behöver flera saker få finnas samtidigt. Se om det går att fokusera på det som är viktigt för dig, i ditt liv här och nu, och var omhändertagande när vågor av det förflutna sköljer över dig. Då övar du på att inte låta tankar och känslor stå i vägen för livet du vill leva och istället blir det som att skavet får följa med dig när du skapar meningsfullhet i nuet.