Sluta tänk positivt!

Har du lyssnat på premiäravsnittet av Lyckopusslet där vi uppmanar till att sluta tänka positivt?

Om det känns som ett förvånande råd att få från en psykolog är det fullt förståeligt. För utöver att det inte är en så lockande uppmaning är det väldigt tvärtemot det vi får höra i sammanhang när det handlar om hälsa och välmående, där fokus snarare brukar vara att vi just ska tänka positivt och att det kommer lösa alla våra problem. Och om jag redan är pepp och glad kan positivt tänkande fungera bra, för då har jag ju redan nära till den typen av tankar. Men att försöka kämpa mig till en positiv känsla när jag är nere, stressad eller orolig är något helt annat. 

Anledningen till att det blir just en kamp är att uppmaningen ”tänk positivt” innebär att vi ska sluta tänka negativt, och vi kan inte styra våra tankar på det sättet. Att försöka kontrollera vilka tankar som dyker upp och inte är därmed ett omöjligt uppdrag, som snarare gör att jag blir mer frustrerad och dömande mot mina negativa tankar. 

Diskrepansen mellan att försöka övertala sig själv om att jag exempelvis är jättebra när jag har känslan av att jag är dålig kan bli ännu mer triggande för nervsystemet och jag riskerar att trassla in mig i en debatt mot självkritikern där dom positiva orden hela tiden möter motstånd i form av fler självkritiska argument. Eller att jag när jag oroar mig för något i framtiden försöker säga att det inte är någon fara, fastän nervsystemet ju vet att massa saker kan gå fel och mer än gärna kommer lägga fram alla argument för att vad som helst kan hända. 

Och om jag hela tiden bemöter självkritiska tankar eller orostankar som något jag behöver argumentera mig bort från, kontrollera mig ur eller ska trycka undan, då skickar jag varje gång signaler till nervsystemet om att dom tankarna är farliga. För annars hade jag ju inte agerat på dom. Det gör att dom får mer utrymme och triggar ännu mer aktivering. Och debatten blir ännu mer omöjlig att vinna. 

Så istället för att försöka tänka positivt kan du testa att låta tankar komma och gå, utan att mata dom med uppmärksamhet. Det hjälper hjärnan att se att det är skillnad på att ha en tanke och att fastna i en tanke. Du kan träna på att benämna det som händer som ”nu är det självkritikern som pratar igen, men jag ska inte gå in i det nu” eller att säga ”sant eller inte, det hjälper inte mig att köpa den där tanken”. När tankar får dyka upp och sen passera, istället för att vi hakar fast i dom, skapar vi mer distans mellan det som vi tänker och det som är vi och det kan göra tanken mindre överväldigande och styrande.

Du kan också öva på att fokusera på beteendet snarare än på tanken, så istället för försöka tänka positivt kan du öva på att bete dig ”positivt” genom att agera självmedkännande och hoppingivande oavsett vad tanken säger. Som att våga säga ja till det där som du gärna vill göra, även fast du får tankar om att du inte kommer klara av det. Eller att du säger nej till den där middagen som du egentligen inte orkar gå på, trots att självkritiken säger att värden kommer bli arg och besviken. Då tränar du på att göra aktivt medvetna val kring vilka tankar som ska få styra och övar upp förmågan att kunna göra det som är viktigt för dig, även i närvaro av obehag.

Om du vill höra mer om det här ämnet är det bara att lyssna på avsnitt 1 av Lyckopusslet:

https://open.spotify.com/episode/6z1l0kLZFvtNPdEH1t7WsD?si=5761c8deabd54b01