Hur är det att gå till en psykolog? Vanliga frågor och svar!

Utan att ha fört någon officiell statistik skulle jag säga att dom två vanligaste frågorna jag får kring att gå till en psykolog är: 

Måste jag må väldigt dåligt för att det ska vara okej att gå till en psykolog? 

Måste jag veta exakt vad jag ska säga och vad jag behöver hjälp med?

Och svaret på båda frågorna är nej. 

Många som går till en psykolog mår bra och är inte på något sätt sjuka. Ofta handlar det om att det är någon särskild del av livet som skaver lite, utan att det för den saken skull behöver vara något allvarligt eller ett väldigt påtagligt skav. Det kan också vara så att en önskar stärka sin personliga utveckling och hitta rätt väg framåt. Andra har besvär som gör att dom uppfyller kriterierna som vården har satt upp för olika psykiatriska diagnoser, till exempel att ens nedstämdhet ser ut på ett sånt sätt att kriterierna för diagnosen depression uppfylls. Om kriterier för en diagnos är uppfyllda finns det riktlinjer från Socialstyrelsen kring hur en psykologkontakt ska se ut, som grundar sig på forskning och är tänkta att säkerställa att individen får så effektiv hjälp som möjligt. Kontakten kan och ska alltid anpassas efter dig och vi psykologer råkar vara experter på att göra bedömningar kring vad som passar för just dig.

Det kan liknas lite vid hur vi brukar resonera gällande fysiska besvär, där vi ju ibland går och tar en massage för att det kan kännas hjälpsamt för vårt välmående eller att vi under en begränsad period kanske träffar en fysioterapeut för att vi just då har ont i någon del av kroppen. För vissa behövs istället mer koncentrerad rehabträning för att behandla en specifik skada, träning som då är baserad på vissa bestämda övningar. Då tänker vi ju sällan att det skulle säga något om oss som person och troligtvis lägger vi ingen större värdering i dom olika uppläggen. Och egentligen är det samma sak med vår mentala hälsa. Det finns alltså ingen gräns för hur dåligt du måste må för att gå till en psykolog, dina besvär kan vara hur små eller stora som helst. Min upplevelse är att alla är hjälpta av att ha en plats där fokus bara är på en själv och på dom egna behoven. För det är utmanande och svårt att vara människa, och att förvänta sig att vi ska kunna hantera det helt på egen hand tänker jag är att ställa orimliga krav på oss själva. 

Och om vi kikar vidare på fråga nummer två är svaret alltså nej även där. Du behöver inte i förväg veta vad du ska säga eller komma med någon form av beställning på vad du vill ha hjälp med. En del vet såklart redan vad dom önskar stöd kring och då kan vi ju dyka rakt in i det men oavsett så är det mitt jobb att leda samtalet och att bedöma vad som är det mest hjälpsamma upplägget för dig. För mig är det väldigt viktigt att du känner att du inte behöver prestera under terapin, det finns inga förväntningar att du ska ha kommit på "bra" ämnen att prata om eller svara "rätt" på mina frågor. Målet är att du ska känna att du får komma precis som du är och att samtalen blir en frizon från självkritik och prestationsångest. 

En vanlig fråga är också hur samtalen hos en psykolog faktiskt går till, särskilt det första samtalet som oftast känns mest skrämmande, men också hur resten av kontakten sen ser ut. Första gången vi ses börjar vi sessionen med att stämma av dina känslor och tankar inför besöket, så att jag kan ge svar på eventuella frågor och att vi tillsammans kan prata igenom om det finns några farhågor. Sen använder vi samtalet till att du får berätta om din situation och att jag ställer frågor för att få en så tydlig bild som möjligt av hur du har det. Därefter ger jag förslag på plan framåt, och att vi tillsammans diskuterar vad du känner kring det jag föreslår för att se till att planen känns rätt för dig. 

Efter det första besöket ser terapisessionerna ut som så att vi börjar samtalet med att stämma av ditt mående och följa upp det vi pratade om gången innan. Kanske har du exempelvis haft något du skulle testa på att göra utifrån vad vi pratade om sist och då går vi igenom hur det gick och kändes. Jag frågar också alltid om det är någon punkt du vill lägga till på agendan för dagen, ibland har ju något nytt dykt upp mellan sessionerna som gör att det vi pratade om sist inte känns lika aktuellt eller att vi tillfälligt behöver byta spår. Sen använder vi samtalet till att prata igenom dom punkterna som känns relevanta för dig och diskuterar strategier, verktyg och råd som kan vara hjälpsamma för dig. Jag är otroligt mån om att du ska känna en trygghet under våra samtal och att klimatet är öppet, icke-dömande och varmt.

I slutet av sessionen stämmer vi av om det är något från dagens samtal som du vill ha fokus på till nästa gång, till exempel i form av ett beteendeexperiment där du övar på att agera annorlunda i en situation jämfört med vad du annars brukar göra eller att du testar på något specifikt verktyg från det vi gått igenom. Och ibland handlar det främst om att låta det vi har pratat om landa lite i dig och att vi fortsätter diskussionen vid nästa session. Mitt mål är att du efter varje samtal ska känna att vi har lagt tiden på det som är viktigt för dig, och att du under den timmen har fått vara på en trygg plats där du och dina behov alltid är i fokus.

Jag hoppas att det här inlägget har besvarat några av dina frågetecken gällande psykologsamtal, och framför allt att det kan uppmuntra dig som har tänkt på att söka hjälp att faktiskt ta det där steget och boka en tid. För att gå till en psykolog behöver inte vara så stort och allvarligt och läskigt. Det är snarare något hjälpsamt, stärkande och viktigt.