Hur är det att gå till en psykolog? Till dig som känner att du redan vet och som inte har fått den hjälp du behöver

Hur är det att gå till psykolog-temat på bloggen fortsätter! Idag riktar jag mig till dig med dåliga erfarenheter av oss psykologer och av vården. Erfarenheter som kanske grundar sig i att du aldrig ens har fått möjlighet till psykologsamtal trots att du hade behövt det.

Jag har jobbat både inom regionen och på privata mottagningar och jag har därför på nära håll sett dom stora brister som finns i vården. Den svenska vården är full av otroligt kompetenta, empatiska och fantastiska personer som varje dag gör sitt yttersta, och ibland mer än så, för att hjälpa sina medmänniskor men det räcker tyvärr inte alltid för att väga upp för allvarliga och påtagliga systemfel. Och det är dom bristerna som gör att många hamnar i kläm eller faller mellan stolarna, vilket leder till enormt lidande för individen och för dom närstående. 

Jag har träffat många, som på grund av hur vården ser ut, upplever att dom har behövt lägga otroligt mycket energi på att försöka få hjälp men att det sen ändå inte har resulterat i kontinuerligt stöd från en psykolog eller annan vårdpersonal. Jag har också hört många patientberättelser om att inte känna sig lyssnad på, att bli förminskad och att inte bli tagen på allvar. Och skräckhistorier där psykologen har somnat under samtalet och där bemötande har gjort att individen mår ännu sämre. Med såna erfarenheter i bagaget är det ju fullt förståeligt att förtroende för vården skadas och att det känns som om det inte finns hjälp att få. Till dig som känner igen dig i det här vill jag säga att jag är hemskt ledsen över att du har blivit bemött på det här sättet och att samhället inte har funnits där utan istället lämnat dig ensam i dina svårigheter. Och så vill jag uppmuntra dig att försöka samla kraft och mod att våga göra ett nytt försök. För jag lovar att det finns psykologer, däribland jag själv om jag får recensera mitt eget arbete, som kommer att bemöta dig med förståelse och värme och som kommer göra allt för att visa att dom förtjänar ditt förtroende. 

En del uttrycker också att dom har gått i terapi men att det inte har hjälpt, vilket kan skapa känslor av misslyckande och uppgivenhet. Känner du igen dig i den beskrivningen vill jag peppa dig att våga ge psykologsamtal en ny chans. Det kan nämligen vara så att dina tidigare erfarenheter inte var ett adekvat och riktigt behandlingsförsök, för du kanske inte fick testa dom interventioner som forskning har fastställt som dom effektiva och som därför alltid ska genomföras av psykologen. Eller att den uteblivna förbättringen berodde på att ni inte kom till kärnan av dina besvär och att behandlingen därför inte gav tillräcklig effekt på ditt mående. Och ibland kan det handla om att det inte var rätt tajming, kanske för att livet just då var lite för utmanande för att du skulle ha energi och utrymme för beteendeförändringar. 

Att vara skeptisk mot något som inte har fungerat och att därför dra sig för att försöka igen är ju helt rimligt och väldigt mänskligt. Men tänk om det faktiskt kan bli bättre nästa gång du testar? För tänk om du då skulle få bra och rätt hjälp och därigenom mår bättre? 

Om det här inlägget har väckt en liten gnutta hopp hos dig, trots dina tidigare dåliga erfarenheter, hoppas jag att du kan använda det hoppet som en knuff för att orka testa igen. För att våga vara modig även när det känns svårt och skrämmande är en fantastisk sak att ge sig själv. 

PS. Vårdcentraler ska kunna ge psykologisk behandling, så försök stå på dig där (igen om du redan har testat förut). Och ta om du kan hjälp av en närstående för att få stöd i att orka vara påstridig. 

PS 2. På bokapsykolog.se kan du som har möjlighet att betala för psykologbesök söka bland en massa privatpraktiserande psykologer och psykoterapeuter för att hitta en bra matchning för dig.