Om julen och det svåra med högtider

Julen är ofta förknippad en massa förväntningar och föreställningar kring hur vi borde känna kopplat till julhelgen. Att det ska vara så härligt, fridfullt och mysigt. När det för många snarare är en tid som tyvärr är associerad med stress, oro, ensamhetskänslor eller konflikter. Och där kontrasten mellan hur julen borde vara och kännas enligt sagoboksinspirerade normativa regler vs hur min egen jul faktiskt upplevs ofta adderar ännu mer stress. Att i fikarummet säga att julen mest känns jobbig och svår är oftast inte normen utan där behöver vi istället lyssna på hur härligt det är med alla förberedelser och mysig själva julhelgen ska bli.

Det är lätt att kring julen, precis som i livet generellt, fastna i känslan av att alla andra gör så mycket, alltid har det så bra, aldrig verkar ha det kämpigt. Vilket egentligen inte speglar verkligheten. För på insidan brottas vi ju alla med våra egna svårigheter, som oftast inte syns på utsidan. Särskilt inte i fikarummet, under teamsmötet eller på sociala medier. 

Det mest hjälpsamma för att hantera eventuell julstress brukar vara att försöka sätta sina egna spelregler, där vi utgår från våra egna behov och förutsättningar och sen agerar utifrån det. Kanske landar vi i att följa den normativa julstrukturen med pyssel, adventsfika och julbord. Eller så blir decemberrutinen något helt annat, där annat än julen får ta plats. Och där fokus är att göra snälla självomhändertagande beteenden som inte behöver ha något med julpynt och lussebullar att göra. För det är ju egentligen lika okej att strunta i julen som att älska julen. 

Så med självomsorg snarare än julförväntningar som ledord, vad kan du göra för snällt i december? 

PS. Samma princip gäller ju för andra högtider, där det också finns en mall för hur en ska känna och göra. Och där det på samma sätt brukar vara till hjälp att fundera över vad vi egentligen vill och mår bra av, snarare än per automatik följa förväntade högtidsregler som vi själva inte har varit med och skrivit.