Om livsregler och när självkritiken skriver regelboken 

Känner du igen dig i tankar som ”jag får inte göra fel”, ”jag får inte säga nej för då är jag en dålig vän/kollega/medarbetare”, ”jag måste vara hälsosam” eller ”jag är inte tillräckligt rolig/snygg/smal/vältränad/intressant/duktig”?

Eller i andra liknande tankar med samma budskap av att du är otillräcklig och fel och att du måste göra och vara på ett visst sätt? 

Inom psykologin kallas den här typen av tankar för livsregler. Det inte regler vi själva aktivt har valt utan istället kommer det från normerna i samhället, vår omgivning och från tidigare erfarenheter. Och att hjärnan sen utifrån allt det skriver en regelbok. Oftast med stränga, kravfyllda och oflexibla regler. Lite som att självkritiken och prestationsångesten har teamat ihop sig och skrivit en lagbok som vi absolut måste följa till varje pris. Fastän det kanske egentligen är omänskliga krav som ingen människa egentligen kan leva upp till. I alla fall inte utan att betala ett högt pris. Oftast i form av det egna måendet. 

För det blir väldigt kämpigt att hela tiden försöka leva upp till stränga regler. Särskilt när det ju inte är vi själva som aktivt har valt dom och att dom därför kanske inte speglar det vi egentligen tycker är viktigast. Istället blir det att leva sitt liv efter någon annans regler.

Om du känner igen dig i att det finns en del stränga regler i ditt liv, som din självkritik, prestationsångest, omgivning och historik har skrivit åt dig, kan det vara till hjälp att fundera över vilka riktlinjer du skulle formulera för dig själv om du faktiskt fick välja helt själv. 

Föreställ dig att du för en stund kunde sätta alla måsten, borden, krav och förväntningar åt sidan. Och att du magiskt kunde pausa alla självkritiska tankar och inte längre kände prestationsångest och otillräcklighetskänslor. 

Vad skulle då vara värdefullt för dig? Hur skulle du då behandla dig själv? Vad vill du egentligen stå för i hur du agerar och tar hand om dig själv? Vilka riktlinjer skulle du skriva för en nära vän, ditt barn eller någon annan du bryr dig mycket om? 

Och träna sen på att använda dina egenskrivna, och kanske snällare, mer tillåtande och förstående, riktlinjer som din kompass. Då övar du nämligen på att aktivt agera som personen du vill vara och att genom dina beteenden signalera självsäkerhet, trygghet och vänlighet. Det blir att med beslutsamhet gå till handling och ta steg mot livet du vill leva. Där det är du och inte självkritik och otillräcklighetskänslor som bestämmer. 

Vill du läsa mer om livsregler kan du klicka här. Och om du vill ha hjälp och stöd i att utmana dina livsregler så är jag bara ett meddelande bort! 

Föregående
Föregående

Psykologen svarar: Hur får jag bättre självförtroende?

Nästa
Nästa

Till dig som kämpar med självkritik, övertänkande och otillräcklighetskänslor