Vilka regler styr ditt liv? Och vem har egentligen skrivit dom?

Inom psykologi pratas det ibland om livsregler och grundantaganden, vilket är begrepp för dom mer eller mindre outtalade riktlinjerna som blir inpräntade i oss genom samhällets normer, omgivningen och den egna inlärningshistoriken. Det handlar helt enkelt om allt det där som vår hjärna, utan att vi aktivt och medvetet själva väljer det, tänker att vi måste, borde och vill göra eller vara. 

Livsreglerna är ofta stränga, oflexibla och kravfyllda. Som att du måste vara duktig och prestera. Att du aldrig får göra fel eller misslyckas. Att du ska ha många vänner och göra härliga saker på fritiden. Att du ska konsumera rätt varor. Vara smal, snygg och vältränad. Alltid må bra och orka. Aldrig vara ledsen, uppgiven, orolig eller trött. Aldrig känna sig ensam. Alltid vara stark. Aldrig vara svag. Aldrig ge upp. Alltid ta ansvar för andra. Aldrig vara lat eller egoistisk.

Men det här är ju egentligen inte regler skrivna för en mänsklig människa. För ingen människa kan vara allt kring allt. Men när vi ändå försöker vara just det går vi lätt vilse. I känslor av otillräcklighet, självkritik och ångest. Som vi sen anstränger oss ännu mer för att försöka springa ifrån och prestera oss ur. Och plötsligt lever vi ett liv som inte utgår från vad vi egentligen vill, värdesätter och mår bra av utan istället är styrt av stränga och omänskliga antaganden och livsregler. 

Det kan handla om att ha vuxit upp i en miljö där prestationer är viktiga, där duktighet alltid har belönats och där misslyckande inte har varit ett alternativ, och där antagandet om att vi måste vara duktiga för att vara bra och att misstag är farliga sätter sig i ryggmärgen. Och att det därför blir svårt att vila i sina framgångar, att känna sig nöjd och trygg. För prestationerna har kopplats ihop med något så viktigt och är grunden till min känsla av värde och motsatsen, att bara vara, är förknippat med otrygghet. 

Eller att genom samhällets ständigt pågående marknadsföring kring hur en ska se ut leva efter stränga regler kring träning och mat. Men med den stränga regelboken som mall sen ändå känna sig fel. För det går ju alltid att göra mer eller bättre när den kritiska rösten inom oss är den som styr.

Känner du igen dig i något av det här? 

I så fall kan du fundera över om dom reglerna du lever efter nu, det där du försöker vara och göra och uppnå, är strängare än det du förväntar dig av andra. För i så fall är det väl lite orättvist mot dig själv?

Och om du har samma förväntningar på andra, för ibland gör ju vår egen ambition, moral och värderingar att vi har höga krav även på vår omgivning, kan det vara värdefullt att reflektera över kostnaden av att hela tiden leva efter dina nuvarande regler. Betalar du i form av exempelvis sömnsvårigheter, tryck över bröstet eller en känsla av att hela tiden vara på väg men utan att kunna vara i nuet? Känns det som att du slår knut på dig själv för att försöka vara allt det där du känner att du måste vara? 

Om du vill utmana dina stränga livsregler uppmuntrar jag dig att testa att skriva nya, snällare, spelregler för ditt liv. Riktlinjer som är mer självmedkännande och utgår från hur du själv faktiskt vill leva, vem du vill vara och vilka principer du vill stå för. Där du är tillåtande och förstående mot dig själv kring att allt inte måste eller kan vara perfekt och tillräckligt hela tiden. 

Snällare spelregler kan exempelvis vara:

  • Jag får göra fel och övar på att vara förstående, tröstande och förlåtande mot mig själv när jag begår misstag 

  • Jag får känna det jag känner, oavsett vad det är för känsla 

  • Jag är omhändertagande och ger min kropp det den behöver: mat, rörelse, vila och vänlighet

  • Jag säger nej ibland för att orka säga ja till annat

  • Jag låter min kropp få vara så som den är och övar på att vara neutral till dess utseende men uppskattande mot dess funktion

Öva sen på att genom dina beteenden göra aktivt medvetna val i riktning mot dom snällare spelreglerna. Där du tränar på att agera som om det där mer medkännande faktiskt är sant och kan få styra. För då kan livet  handla om annat än att bara försöka leva upp till omänskliga krav. Och du får mer utrymme att vara den mänskliga människa du faktiskt är. 

PS. Genom en samtalskontakt hos mig kan du få hjälp att identifiera dina nuvarande livsregler och att utifrån det sen genomföra beteendeförändringar som går i linje med snällare och mer medkännande spelregler. Du är varmt välkommen att höra av dig om du tror att det kan vara något som är hjälpsamt för dig och ditt välmående! 

Föregående
Föregående

Om vad som är viktigt och hur viktigt det viktiga behöver vara 

Nästa
Nästa

Hur är det att gå till en psykolog? Till dig som undrar vad du kan få hjälp med