Psykologen svarar - Hur hanterar jag alla hemska nyheter?

Varje vecka svarar jag på läsarfrågor i Bonnier News Locals tidningar, ett uppdrag som jag är väldigt stolt och glad över eftersom att det ger mig en arena att göra psykologisk kunskap och hjälpsamma verktyg mer lättillgängligt. Förhoppningen är att svaren ska vara hjälpsamma även för dom som inte själva har ställt frågan men som kanske ändå känner igen sig eller har någon i sin närhet som upplever något liknande. Och för att göra texterna och verktygen som lyfts där tillgängliga för så många som möjligt kommer en del av frågorna och mina svar publiceras även här på bloggen! Läs veckans fråga och svar här nedanför och om du har en egen fråga om psykologi och välmående kan du maila mig på hanna@delbypsykologi.com.

Sen ett tag tillbaka känner jag mig så uppgiven och orolig över allt hemskt som pågår i världen. Men så får jag dåligt samvete över att jag mår dåligt, för det är ju verkligen inte mig det är synd om. Och jag får såna skuldkänslor av att mitt liv fortsätter som vanligt och att jag är stressad över vardagsgrejer som egentligen bara är småsaker. Hur kan jag hantera det? 

Det är många som just nu känner sorg och oro kring det som händer i omvärlden så det är ju fullt förståeligt att det här påverkar dig och ditt mående. Och att känna dåliga samvete och skuldkänslor över orättvisan i hur hårt vissa drabbas är mänskligt. För det är ju ett lotteri vart vi råkar födas och att därmed bara ha turen att leva i trygghet kan trigga skam eftersom att kontrasterna till andras liv blir så påtaglig. 

Men din vardag behöver få fortsätta, för det är så livet och världen ser ut. Och det som du kallar småsaker är ju fortfarande det som är riktigt och påtagligt i din vardag. Så dina problem och känslor försvinner inte magiskt för att någon annan har det värre. 

Öva istället på att försöka leva med premissen att kontrasterna i världen är stora och att det är svårt att som medmänniska förhålla sig till det. Lägg märke till när du fastnar i dömande tankar kring dina egen känslor och se om det istället går att bemöta det du känner med värme och förståelse. Att du känner oro och ledsenhet speglar i grunden empati för andra människor och det är ju en fin och värdefull egenskap. Så ta hand om den sidan av dig men öva på att samtidigt visa medkänsla och omsorg mot dig själv. Där ditt liv, dina känslor och dina problem behöver få samexistera med det som pågår i resten av världen.

Du kan också ta reda på konkreta sätt att bidra, som att stötta någon organisation eller att göra något i ditt närområde för att hjälpa utsatta medmänniskor. Då omsätter du din omtanke till engagemang och det kan stärka känslan av hopp och meningsfullhet. Stort och varmt lycka till!