Varför kan jag inte bara skärpa mig?

Har du nån gång tänkt att du ska sluta med ett visst beteende och sen hamnat i att du ändå gör precis det du skulle försöka undvika? Eller har du svårt att göra vissa saker fastän du gång på gång bestämmer dig för att du ska få det gjort? Och kan du då ibland känna frustration över ditt eget beteende och ifrågasätta varför du inte bara kan skärpa dig och göra saker bättre? 

Om du är som dom flesta av oss känner du nog igen dig i det här, för det är mänskligt att fastna i beteenden vi egentligen inte tycker om och som långsiktigt inte riktigt hjälper oss. Människan är nämligen en känslostyrd varelse konstruerad för att agera utifrån kortsiktig belöning snarare än att utgå från det som blir bäst på lång sikt. Det gör att vi i första hand alltid går på det som känns bäst i stunden eller som är minst jobbigt här och nu. Och på kort sikt är det ju till exempel jobbigare att resa sig ur soffan och börja med disken än vad det är att sitta kvar och scrolla på mobilen, även fast vi efter att vi har diskat kanske skulle belönas av att ha det rent och undanplockat. 

Dessutom är vi vanedjur vilket gör att nervsystemet går på tidigare erfarenheter när den tar beslut om beteenden här och nu. Så om vi brukar bete oss på ett visst sätt kommer hjärnan ha vant sig vid det mönstret och snabbt knuffa in oss i det spåret igen. 

Så våra beteenden dyker inte upp från ingenstans, vårt agerande har alltid en funktion och evolutionärt har det varit mest hjälpsamt för vår överlevnad att agera på känslan och styras av att försöka bli av med obehag, snarare än att i stunden tänka rationellt och långsiktigt. Börjar vi fundera på våra beteenden just utifrån vilken funktion dom har och vad det ger på kort sikt kan det tydliggöra varför vi i stunden gör saker som vi i efterhand ifrågasätter eller som tar oss längre bort från det vi egentligen mår bra av och önskar uppnå.

Om du vill jobba med personlig utveckling och skapa förändringar i ditt agerande är det viktigt att ha med dig den här pusselbiten att vi i grunden är känslostyrda och kortsiktiga vanedjur, så att du kan vara snällare och mer förstående mot dig själv kring att det inte är lätt att bara skärpa sig och göra annorlunda. Annars är det lätt att vi fastnar i självkritik kring vårt eget agerande och det gör det ännu svårare att bryta mönstret för då blir situationen du försöker göra annorlunda i förknippad med ännu mer obehag eftersom att självkritiken lägger sig som ytterligare en tyngd på det som redan kändes jobbigt. Därför behöver du påminna dig om att det blir som det blir för att du är en mänsklig människa och se att det är en känslomässig utmaning att bete sig på ett annat sätt, inte en intellektuell prövning. Så även om det kan framstå som en simpel grej att bara diska istället för scrolla så är det jätteutmanande att gå emot det känslostryda nervsystemet! 

För att kunna bryta mönster behöver vi utöver den snälla och förstående inramningen försöka hitta så konkreta beteende som möjligt att öva på, där vi tar små steg och därmed lägger ribban på en nivå som är genomförbar. Det är också viktigt att förändringen är något som på riktigt känns viktigt för dig att göra annorlunda kring, så att du kan använda det som drivkraft. Sen behöver vi tålmodigt träna på att ha beteendefokus och helt enkelt ta med känslan av motstånd och genomföra beteendet ändå. Om vi övar på att göra beteendet i sällskap av känslomässigt motstånd eller obehag så övar vi upp förmågan att kunna göra aktivt medvetna val kring våra beteenden oavsett vad känslan säger.

I veckans avsnitt av Lyckopusslet pratar vi mer om det här med beteendemönster och ger verktyg för hur du kan bryta dina vanor. Lyssna via din poddapp eller via länken: https://open.spotify.com/episode/6Sthccvnk8QVswHGUG2o38?si=1d4262d0c0d94836

PS. Om du gillar avsnittet får du gärna dela med någon som du tror skulle tycka om det!