Psykologen svarar - Hur hanterar jag min jobbiga chef?

Här kommer veckans läsarfråga (som också går att hitta i Bonnier News lokaltidningar), som den här gången handlar om jobbiga chefer och hur vi kan ta hand om känslorna en sån arbetssituation väcker.

Jag arbetar som chef och upplever att min egen chef har ett märkligt beteende. Allt hen gör verkar handla om att hen alltid har rätt och ingen annan får bidra trots att resultatet gjort på chefens sätt inte blir bra. Hur kan jag hantera det? 

Vilken påfrestande situation! Jag gissar att du har funderat mycket på hur du kan lösa det här och förmodligen har inget bra svar dykt upp för då hade du ju redan problemlöst dig ur det jobbiga. Om så är fallet, och du exempelvis inte kan ta stöd från någon annan chef, är mitt råd att öva på hur du tar hand om din egen upplevelse av allt det här. 

Du kan träna på att notera dina reaktioner, exempelvis ”nu kom frustrationen igen”, och att då påminna dig om att det är mänskligt och förståeligt att du känner som du gör. Testa sen att, i sällskap av dina tankar och känslor, omfokusera till dina egna beteenden och till det som känns viktigt och effektivt för dig i stunden. Då övar du nämligen på att försöka tillåta, öppna upp för och samexistera med dina reaktioner snarare än att gå i strid mot dem eller svepas med på ett sätt där de tar över.

Och apropå att fokusera på egna beteenden så brukar det i situationer där vi inte kan påverka de yttre omständigheterna vara till hjälp att just fundera på hur vi själva vill agera. Så i det här svåra, vilka ord beskriver hur du skulle vilja vara och vad du vill stå för? När du ser tillbaka på den här perioden, kanske när du i framtiden har slutat jobba eller om din chef byts ut, vad vill du då kunna säga om hur du behandlade dig själv och andra? Det kan vara värden som vänlighet, förståelse, acceptans eller något helt annat. Där du genom dina beteenden försöker ta steg i den riktningen, även när jobbiga tankar och känslor eller din chef vill ställa sig i vägen. Då kan du, oavsett vad som händer framåt, luta dig mot att du i alla fall har strävat efter att bete dig som personen du vill vara och kanske finner du viss styrka i det. Varmt lycka till! 

Föregående
Föregående

Psykologen svarar - Hur svarar jag på “hur mår du”-frågan?

Nästa
Nästa

Psykologen svarar - Hur ska jag orka med släkten i sommar?