Psykologen svarar - Hur hanterar jag skammen efter att ha varit otrogen?

Ni kommer kanske ihåg att jag varje vecka svarar på frågor om psykologi i Bonnier News tidningar? Och att vissa av texterna publiceras även här, med förhoppningen att sprida psykologiska verktyg till så många som möjligt? Veckans fråga handlar om skam och hur vi kan ta hand om oss själva när vi har begått misstag.

I början av året tog min relation slut, vi hade under en tid glidit ifrån varandra men det avgörande för uppbrottet var att jag var otrogen och att min partner fick reda på det. Jag ångrar verkligen otroheten och skäms otroligt mycket. Finns det något sätt att stå ut med sig själv när man har gjort fel?

Det är fullt förståeligt att du kämpar med att hantera det som har hänt för när vi beter oss på ett sätt som går emot gruppens regler eller vår egen moraliska kompass ska det väcka starka känslor i oss. Genom mänsklighetens historia har det nämligen varit livsviktigt att inte bli utesluten från flocken och att därför reagera med obehag när vi gör fel, som en signal att korrigera vårt beteende. Och det är där skammen gör entré och skapar ett virrvarr av självkritik, skuld och ånger. 

En strategi för att ta hand om dina känslor är att tänka på skam som rädslan för att inte bli omtyckt och accepterad och att obehaget alltså kommer från att du är rädd. Det blir ett mer självmedkännande sätt att se på dig själv, där du försöker få fatt i förståelse och vänlighet. För den som rädd behöver ju tröst och omsorg snarare än stränga tillsägelser. Så när obehaget sköljer över dig kan du öva på att säga ”nu är skammen här igen” och påminna dig om att det är mänskligt att känna som du gör. Lägg en hand på den del av kroppen där känslan sitter och låt handen signalera medkänsla, där du tillåter obehaget och försöker andas runt det. 

Att bemöta känslor med självmedkänsla är inte detsamma som att rättfärdiga det du gjorde, fokus är istället på att vara snäll mot dig själv just för att du inte är okej med det som hände. Se om dina beteenden av omsorg och tröst kan ge kraft att agera utifrån personen du vill vara. Där du beter dig utifrån din moraliska kompass men också visar förståelse mot dig själv när du begår misstag. Det är att försöka vara ett medkännande virrvarr, där det du skäms för är en del av dig men inte hela du.