Psykologen svarar - Hur slutar jag döma andra?

Ni kanske kommer ihåg att jag varje vecka svarar på frågor om psykologi i Bonnier News tidningar? Och att en del av texterna publiceras här också, med förhoppningen att kunna sprida verktyg för att stärka välmåendet till så många som möjligt? Den här gången handlar frågan om hur vi kan hantera våra egna dömande tankar mot andra.

Jag har märkt att jag är väldigt hård mot andra och ofta tycker att folk gör fel eller borde skärpa sig. Men egentligen vill jag vara mer förstående och empatisk, så hur gör jag för att att sluta vara så dömande? 

Jag är säker på att många känner igen sig i din beskrivning av att hamna i dömande tankemönster. Hjärnan är nämligen gjord för att snabbt kategorisera, jämföra och värdera alla intryck och allt i vår omgivning och därför kan vi utan att vi själva aktivt väljer det lätt falla in i stränga eller elaka tankar.

Ofta hänger dömandet av andra också ihop med att vi överlag har en hög standard för vad vi tycker är rätt och fel och att vi i det även har väldigt höga krav på oss själva. Kanske har vi exempelvis vuxit upp i en miljö där vi har behövt bita ihop och bara köra på. Och att det därför blir det naturliga och det vi förväntar oss av andra. Finns det påtaglig självkritik kan det dessutom bli så att vi är hårda mot oss själva kring att vi är dömande mot andra och då blir det ännu jobbigare att få de där kritiska tankarna. Det blir helt enkelt väldigt mycket av det hårda och kritiska och väldigt lite av förståelse och empati, både mot andra och mot oss själva. 

Därför brukar det vara till hjälp att öva på hur vi beter oss när tankar dyker upp, där vi gör skillnad på att ha en kritisk tanke och på att agera dömande. För vi kan tyvärr inte bestämma vilka tankar vi ska ha men vi kan träna på vad vi gör när de dyker upp. Så om förståelse och empati är något du vill ha mer av kan första steget var att träna på att bemöta dina egna tankar med just det. Öva på att notera dömande tankar om dig själv eller andra och namnge dem genom att säga ”där var kritiken igen” och påminn dig om att det är mänskliga och därmed förståeligt att du tänker så. Se om det sen går att, i sällskap av tankarna, ändå bete dig icke-dömande. För då blir det ju ditt agerande och din strävan efter empati som definierar dig som människa, snarare än dina tankar.