Psykologen svarar - Hur slutar jag älta och övertänka?

Ni kanske kommer ihåg att jag varje vecka svarar på frågor om psykologi i Bonnier News tidningar? Och att en del av texterna publiceras här också, i ett försök att sprida verktyg för att stärka välmåendet till så många som möjligt? Veckans fråga handlar om övertänkande och ältande och hur vi kan bryta det.

Jag oroar mig nästan alltid för saker och för världen, överanalyserar ofta situationer och kan fastna länge i ältande kring nästan vad som helst. Jag försöker säga åt mig själv att tankarna inte stämmer eller är överdrivna men det hjälper inte. Har du några tips på vad jag kan göra? 

Att älta och oroa sig är mänskligt, hjärnan är nämligen gjord för att snabbt reagera på tankar som väcker obehag eftersom att det genom mänsklighetens historia har varit livsviktigt att inte låta potentiella hot gå obemärkt förbi. Det är därför vi så lätt fastnar i jobbiga tankar och på olika sätt försöker prata oss ur dem eller bara inte kan släppa taget. Och då gräver vi oss egentligen bara djupare ner i grubbelgropen, där känslan av obehag växer sig starkare och tankarna blir mer och mer högljudda. 

För att hantera jobbiga tankar behöver vi öva på att inte mata dem med uppmärksamhet, för orostankar älskar att debattera och har många argument på sin sida som oron gärna lyfter fram. Och det vi matar växer sig ju större! Så istället för att fastna i argumentation med tankarna och försöka motbevisa dem eller på andra sätt agera på det tanken säger kan du träna på att ställa dig frågan: 

Sant eller inte - är det hjälpsamt för mig att gå in i den här tanken nu?

Sant eller inte - hur blir mitt liv här och nu eller framåt om den här tanken får bestämma?

Se sen om det går att skifta fokus till något annat, gärna till din omgivning eller dina beteenden. Träna på att försöka upptäcka ditt ältande så tidigt som möjligt för då har du bättre förutsättningar till fokusskifte. Det här är ett sätt att öva på att tankar får dyka upp, för det är mänskligt och inget vi kan styra, men att vi sen gör aktivt medvetna val kring hur mycket utrymme tanken får. Oavsett om den är sann eller inte. Då får hjärnan erfarenhet av att det är skillnad på att ha en tanke och att fastna i den och vi kan lättare samexistera med vår oro och våra tankar.