Psykologen svarar - Varför försvinner inte ångesten?

Ni kommer kanske ihåg att jag varje vecka svarar på frågor om psykologi i Bonnier News tidningar? Och att vissa av texterna publiceras även här, med förhoppningen att sprida psykologiska verktyg till så många som möjligt? Den här gången handlar frågan om varför ångesten inte ger med sig, trots alla ansträngningar med goda vanor och ångesthantering.

Jag har under lång tid haft besvär med ångest och jobbar därför mycket med verktyg som andningsövningar och meditationer och med rutiner kring sömn och träning. Ångesten har blivit bättre men den har inte försvunnit och det gör mig så ledsen och frustrerad. Därför undrar jag vad ska jag göra för att bli av med ångesten? 

Vilket otroligt fint och viktigt jobb du har gjort och gör för ditt mående! Så det är ju väldigt förståeligt att det väcker frustration och sorg när ångesten trots det ändå fortsätter dyka upp. För det mest mänskliga som finns är att vilja bli av med obehag och att göra saker med drivkraften att det ska få oss att må bättre i form av att det jobbiga ska försvinna. 

Problemet är bara att ångest är en del av nervsystemet och därmed en naturlig och oundviklig del av att vara människa. Så inga verktyg eller god vanor i världen kan tyvärr magiskt ta bort allt obehag. Det här kan låta otroligt nedslående och frustrerande, och det är helt rimliga känslor att få när en psykolog ger ett så jobbigt och dåligt svar! Samtidigt kan vetskapen om att välmående inte är detsamma som att aldrig må dåligt hjälpa oss att släppa kampen mot ångesten. Där vi istället för att gå i strid med oss själva övar på att ta hand om obehag på ett så hjälpsamt sätt som möjligt. 

Så när ångest eller andra jobbiga känslor envist kommer tillbaka, påminn dig om att det händer för att du är en mänsklig människa. Och använd dina verktyg för att i skarpt läge göra obehaget mer uthärdligt och för att hjälpa dig själv att inte svepas med i ångesten. Öva också på att se dina rutiner som något du gör för att det är snällt och omhändertagande och att det inte är en jakt på immunitet mot jobbiga känslor. Då skapar du nämligen förutsättningar för att leva ett liv där du kan samexistera med obehag, utan att det tar över eller styr dig. Och där du i dina beteenden fokuserar på att göra saker som känns viktiga och meningsfulla för dig. Stort lycka till!