Ramlar du ibland ner i grubbelgropen?

Fastnar du ibland, eller kanske till och med ofta, i ältande? Där envisa, jobbiga och högljudda tankar skapar obehag och liksom tar över? Och där du ramlar ner som i en grop av grubbel och bara gräver dig djupare ner i tankarna? 

Då har du en hjärna som gör det den är konstruerad för att göra bäst, nämligen att försöka hålla dig i säkerhet genom att leta efter faror, se risker, uppmärksamma tecken på att du inte är omtyckt av flocken och oroa sig för att inte riskera att missa ett potentiellt hot. Utifrån att hjärnan fungerar på det här sättet är det alltså helt rimligt och mänskligt att få upp ”tänk om”-tankar, ”värsta scenariet”-tankar eller ”tänk om jag gjorde fel/var och är fel”-tankar. 

Så orostankar i sig är inget vi kan komma ifrån eller bestämma oss för att bli av med. Men det är faktiskt egentligen inte tanken i sig som är problemet utan det som kan ställa till det är snarare hur vi förhåller oss till våra tankar och vad vi gör när dom dyker upp. För det är skillnad på att ha en tanken och att trassla in sig i den, mata den med uppmärksamhet eller argumentera mot den. 

Liknelsen med grubbelgropen är tänkt att illustrera just det, att fastna i tankarna på ett sätt där vi bara gräver vidare. Och där grävande gör att obehaget växer sig starkare och plötsligt har jag hamnat långt ner i ett mörker av jobbiga känslor och triggande tankar. 

Jag brukar likna det vid att vi blir som en mullvad. Mullvaden är nämligen blind, och ser ju därför bara mörker, och är expert på att gräva gropar. Och när vi har jobbiga tankar, kanske fyllda av självkritik, oro, stress och ångest, blir det som att allt färgas av det där obehaget och vi ser inget annat än det som tankarna säger och mörkret dom skapar. Och då är det svårt att bromsa och ta sig uppåt och istället gräver vi likt en mullvad vidare och hamnar djupare ner i gropen. Att tänka på den lilla mullvaden kan vara till hjälp för att se sitt eget beteende lite mer utifrån och med medkänsla och förståelse, för mullvaden gör ju bara det en mullvad ska göra.

Att vara människa är att ha en liten mullvad i sig, som snabbt börjar gräva i tankar, och därför behöver vi aktivt öva på att förhålla oss till triggande tankar på ett mer hjälpsamt sätt. I veckans avsnitt av Lyckopusslet går vi igenom verktyg för just det så om du vill ha tips på hur du kan träna på att bryta ältande kan du lyssna där poddar finns eller via länken här: https://open.spotify.com/episode/1nJCc8cggHkNeTDRGS2kgT?si=dd19bab6fb4b442d

Men om du upplever att du besväras av ältande på ett sätt som verkligen ställer till det för dig uppmuntrar jag dig att ta kontakt med en psykolog som kan vara ett stöd på vägen upp ur grubbelgropen. För jobbiga tankar och obehaget dom skapar kan ibland vara alldeles för svårt och tungt att ta sig an helt på egen hand. 

PS. Förra veckans avsnitt handlade om känslor och om att hantera starka känslor så om det är något du tror kan vara hjälpsamt för dig att öva på kan du lyssna på avsnittet via länken här: https://open.spotify.com/episode/5hmqZwmnnTKuQM03nx2glG?si=27b126b3514a414d