Till alla som ibland, eller ofta, kämpar med självkritik

I förra inlägget pratade vi om nya vanor och om att ha en snäll inramning när vi försöker få till en beteendeförändring. Men just det här med snälla inramningar, alltså att helt enkelt vara vänligare och mindre självkritisk mot sig själv, är något som många av oss har svårt med. 

Ofta är vi bra på att vara förstående, tröstande och stöttande mot personer i vår omgivning, men när det kommer till oss själva är det som att det plötsligt är andra och mycket strängare regler gäller. Den negativa och självkritiska rösten i vårt huvud missar sällan en chans att skapa eller förstärka känslor av otillräcklighet, när vi exempelvis mår dåligt, inte orkar prestera eller gör misstag. Och har vi en för högljudd självkritiker är det lätt att gå vilse, eftersom att otillräcklighetskänslor och prestationsångest oftast tar oss i en helt annan riktning än vad vi egentligen hade mått bra av att röra oss mot. 

Inom psykologin pratas det därför om vikten av att träna på självmedkänsla, vilket är förmågan att vara snäll mot sig även i situationer där det känns svårt. Självmedkänsla handlar om att öva upp ett vänligt, varmt och bekräftande förhållningssätt gentemot sig själv och den färdigheten kan då användas som motpol till den självkritiska rösten som annars kanske får fritt spelrum. 

Självmedkänsla är inte ett verktyg för att bli av med det som känns jobbigt, för precis som när vi visar medkänsla mot någon annan när den är i en svår sits, och erbjuder tröst och förståelse, förväntar vi ju oss inte att personen i fråga helt ska sluta vara ledsen eller att problemet som skapade oron ska försvinna. Men vi visar medkänsla ändå, för att signalera att vi bryr oss och för att förhoppningsvis ge en känsla av värme till den som mår dåligt. På samma sätt är självmedkänsla tyvärr inget magiskt knep som tar bort jobbiga känslor eller plötsligt gör att självkritiska tankar försvinner, men det är en effektiv metod för att ta hand om svåra känslor på ett mer hjälpsamt sätt. Genom att öva upp förmågan till självmedkänsla kan vi nämligen skapa förutsättningar för ökad trygghet och låta en mer förstående och snäll röst guida oss framåt. 

Det här snällare förhållningssättet är ofta ovant och därmed till en början svårt, men precis som alla nya färdigheter blir det lättare ju mer vi övar på det. Och ett första steg kan vara att vara snäll mot sig själv kring att det är svårt att vara snäll mot sig själv, så att vi inte fastnar i självkritik över att vi är självkritiska.

Om du känner igen dig i att självkritik ibland tar över och att det är svårt att vara snäll mot sig själv kan en psykologkontakt med fokus på just självmedkänsla vara ett hjälpsamt stöd för dig. Då kan du få verktyg att öva upp en snällare röst vilket i sin tur ofta skapar bättre förutsättningar att kunna ta sig i riktning mot det som är viktigt för dig.

Varmt välkommen att använda kontaktformuläret om du vill veta mer eller om du önskar boka en tid för ett första samtal.

Föregående
Föregående

Om snälla beteenden och att stå på sin egen sida

Nästa
Nästa

Ny årstid, nya vanor?