Var snällare mot dig själv!
Ni som har följt mig ett tag har nog inte missat att jag är en stark förespråkare för det här med snällhet och att jag jobbar mycket med det psykologiska verktyget självmedkänsla, ett begrepp vars kärna är just att vara snäll mot sig själv.
Självmedkänsla är att visa sig själv förståelse, omsorg, tröst och förlåtelse och att därigenom skapa förutsättningar att kunna reglerna ner den aktivering som triggas vid stress, ångest, självkritik eller annat obehag. Verktyget används egentligen inte för att bli av med det som är jobbigt utan är en strategi för att kunna tolerera och härda ut när vi mår dåligt.
Det kanske inte låter så peppande att höra att målet är att kunna stå ut, för det är klart att vi egentligen vill göra mer än att bara härda ut. Men vid motgångar, när vi känner oss otillräckliga och är mitt uppe i utmaningar, då kanske det är allt vi har kraft till. Att tänka att vi är världens bästa när känslan starkt säger något annat blir för svårt, men att försöka stå ut med att situationen är som den är, utan att försöka prata sig ur sina känslor blir ett sätt att hålla oss själva i handen och tröstande ta hand om det som är.
Forskning har visat att det är hjälpsamt att öva på att se motgångar, misslyckande och obehag som en oundviklig del av att vara människa och att det därför är lönlöst att vara sträng mot sig själv när vi möter svårigheter. Det har inte med mig som person att göra att jag känner mig otillräcklig, hamnar i starka känslor eller får självkritiska tankar utan det händer för att jag är en människa med ett nervsystem. Genom att aktivt träna på att se obehag som en konsekvens av vår egen mänsklighet kan vi sätta våra egna reaktioner i ett större sammanhang och då också visa oss själva förståelse, värme och tröst.
Självmedkänsla består av tre olika delar:
Medveten närvaro: att lägga märke till det vi känner och upplever utan att döma, försöka trycka bort eller fastna i tankarna och känslorna. Det skapar förutsättningar att göra aktivt val kring hur vi kan ta hand om oss själva även i närvaro av obehag.
Mänskligt och därmed förståeligt: att se sina egna upplevelser och reaktioner som en naturlig del av att vara en människa med ett nervsystemet. Och aktivt öva på se mina känslor och tankar som allmänmänskliga fenomen som jag delar med andra människor.
Vänlighet: att i stunder av obehag och motgångar vara snäll, förstående och förlåtande mot sig själv genom mina beteende och att därmed visa samma värme som vi hade uttryckt mot en vän eller någon annan som vi bryr oss om.
Självmedkänsla är precis som konditionsträning, det är en förmåga vi behöver öva upp och som blir mindre jobbig ju mer vi gör det men som vi aktivt måste fortsätta att träna på. Och det blir aldrig utan ansträngning, för en blir ju alltid andfådd av att gå ut och springa.
Att agera självmedkännande är en superkraft, inte för att den tar bort det som är jobbigt och svårt utan för att den skapar förutsättningar att ta stå på sin egen sida och kunna möta livet precis så som det är, fantastiskt och utmanande, skrämmande och oförutsägbart på samma gång.
Vill du veta mer om hur du kan stärka din förmåga till självmedkänsla ska du lyssna på veckans avsnitt av Lyckopusslet för där pratar vi om just det! Finns där poddar finns eller via länken: https://open.spotify.com/episode/3moHOAp87L0OvzqK0Z02a1?si=55f9491004c4454b
